Idag har jag suttit och läst i Bergin and Garfield’s Handbook of Psychotherapy and Behavior Change mest hela dagen. Den innehåller en oändlig mängd information om aspekter av psykoterapiforskning som vi aldrig ens kommit i närheten av på programmet, känns det som. Vi har lärt oss svara på frågan: ”Vilken metod fungerar bäst för vilken diagnos?”, men inte mycket om inflytandet av så kallade icke-specifika faktorer, dvs sådant som personlighetsvariabler hos terapeuten, den terapeutiska alliansen, och så vidare. Min uppsats kommer mest att handla om processvariabler ”inom klienten”, inte så mycket om kontexten egentligen, vilket kanske är lite konstigt med tanke på det fokus på kontexten som finns i beteendeaktiveringsmodellen.
Lösa tankar så här i slutet av dagen. Jag får fundera på det här.